Yngve Gunnarsson, måleri
Galleri Bechstein, Arkens flygel, Ö-vik,
hela januari 2007

© BUS 2007 Yngve Gunnarsson "I okänd terräng" vinyl

Först ut på Bechstein i det nya året är Yngve Gunnarsson, bosatt i Ockelbo. Galleriet är inte stort men ändå så pass att det ger en vink om ett konstnärskap. Det som spontant möter besökaren i Gunnarssons utställning med sex verk är ett milt pastellaktigt måleri, i huvudsak föreställande men med abstrakta inslag. Innehållsmässigt handlar det om fragment ur konstnärens minnen, utifrån några fotografier av sina föräldrars liv i det s.k. folkhemmet. Ett oskuldsfullt skimmer lyser över de större målningarna som en tanke om ett svunnet och kanske lyckligare liv än det vi lever nu. Men naturligtvis kan det också vara en efterkonstruktion, vi har gärna lätt för att förgylla minnena och bara komma ihåg de ljusa ögonblicken.

© BUS 2007 Yngve Gunnarsson "Syster och bror" vinyl

Nu tror jag inte att Yngve Gunnarsson tagit så allvarligt på det dokumentära förhållningssättet, utan att han valt ett antal ögonblick i första hand för att ha som grund för en konstnärlig gestaltning som går utöver själva motivet. I den stora målningen "I okänd terräng", som är utställningens nav, står två barn i mitten förundrande inför verkligheten, inför färgerna, formerna och mönstren, som omger dem. Livet, konsten och drömmarna inbjuder till oanade upptäcksfärder. I "Syster och bror" leker kanske samma barn med en lådbil utför en backe i en sommargrönskande idyll. De avtecknar sig som små figurer, som en liten detalj i det stora och okända landskapet, där barndomens osynliga och omedvetna upplevelser förskjuts in i en liten och hemlighetsfullare sfär. I en annan målning, "Mor med korg", bär en gladlynt kvinna hem en tung korg mot en fond av ett soligt och gult trädgårdsland, upplöst i ett collage med bitar av blommor, himmel, vind och jord.

© BUS 2007 Yngve Gunnarsson "Mor med korg" vinyl

Gunnarssons bilder är fyllda med poetiskt vardagsgods men iscensatta i ett drömskt ljus. Bakåtblicken, med allt vad det innebär av fragmentisering, flyktighet och efterhandsprojicering, erbjuder till lättsamma förskjutningar och tvära kast mellan motiv och idé. Målningarna har, på något vis kongenialt med innehållet, en lätt naivistisk och kanske bara skenbar tillfällig uppbyggnad. På samma sätt som med minnet verkar allt ligga på ett och samma bildplan. Den collagemässiga kombinationen av teckning, måleri och foto gör också bilderna mer komplexa än man först uppfattar dem. Det är mera i detaljerna än i helheten man ska titta. På ett positivt sätt skulle man kunna jämföra med barns sätt att måla där allt är lika viktigt, och där drivkraften är glädjen att berätta. Här är det gjort med vuxen och lätt strategisk hand, och i det fallet räcker det nog ganska långt på Bechstein.

Text och foto: Jan K Persson
07-01-09